BLOGGEN

Det är få som kan skaka liv i ett semesterfirande sportjournalistpack mitt i den svenska sommaren. Zlatan Ibrahimovic kan.

Kvällstidningarna gick redan under torsdagen ut med uppgifter om att Zlatan har bestämt sig för att spela i landslaget igen, så de besked som gavs på presskonferensen i Malmö kändes ganska väntade. Zlatan var otroligt positiv, och allt kändes bra: landslaget, spelsystemet, förbundskaptenen, att bli kapten, att vara i Malmö, att ha ätit tre pannbiffar till lunch - ja, till och med att ha sett premiären av Postkodkampen. Nåväl - hur som helst är det ytterst gemytligt att Ibrahimovic är tillbaka i landslaget. En spelare av hans kaliber behövs alltid.

Några mil norrut, i Båstad, var en annan svensk världsstjärna i en större knipa. Robin Söderling låg under med 0-1 i set och 4-5 mot italienaren Andreas Seppi i kvartsfinalen. Svensken hade slagit ut lika många backhand på längden som det finns plaststolar på Båstads centercourt, och inte mycket talade för en svensk vändning. Men då blixtrade Söderling till och skakade fram ett avgörande set. I det var Robin återigen i knipa, men lyckades reda ut det hela och vinna i tie-break. Robin Söderling gjorde ingen bra match, men lyckades ändå avancera till semifinal. Är det sådant som tyder på styrka? Jag tror det.

Värt ett omnämnande är även Johanna Larsson, som trots matförgiftning var ytterst nära att avancera till semifinal i Prags WTA-turnering. Men i ett jämnt avgörande set var det Barbora Zahlavova som rodde hem segern.

/Niklas